Hej! Jag tycker mig ha märkt ett skifte i svensk politik. Inte i att man anklagar vissa för att vilja att Sverige blir som USA, detta har pågått länge. Den stora skillnaden är vilka som gör det.
Statsministern kallade SD:s trollfabrik för en “förfärlig amerikanisering av politiken”. Vidare resonemang fanns inte med i SVT:s artikel om TT-intervjun. Men Kristersson är ju moderat. De om någon följer väl USAs linje? Han (och S) förde in oss i NATO. Carl Bildt var deras partiledare och statsminister… han är ju mer lojal mot USA än mot Sverige. En knähund.
Tidigare har jag sett i svenska dagbladet en ledare där man gjorde gällande att “kulturkriget” importeras av SD till Sverige. I den artikeln syftades det på anti-feminism. Men feminismen är ju ganska dominant i Sverige. Varför skulle ett motstånd behöva importeras? Vi är väl långt före alla andra i feminismens frammarsch?
Gällande translagen som nyligen röstades genom så har jag också läst texter där ‘transmotståndet’ inom SD skulle vara en import från USA. Men det var ju regionerna som började föreslå och erbjuda vård mot könsdysfori till barn utan någon som helst vetenskaplig grund. Detta har sen dessutom ifrågasatts i SVT och från både borgerligt och socialistiskt håll och regionerna har infört inskränkingar i transvården för barn. Ändå beskylls SD för att importera transfobi från USA.
Hur kommer det sig att just SD just nu utmålas som USA-copycats? Ligger inte vi generellt före USA i moderna trender?
Vilka tycker ni “amerikaniserar” svensk politik, och varför?
Vi kanske kan strunta i vad SD gör för tillfället och snacka lite mer generellt…
Jag följer inte riktigt med i resonemanget här. Om feminism har varit så accepterat och utbrett i Sverige så innebär väl det också att det inte har funnits något nämnvärt inhemskt motstånd? Under hela min uppväxt hörde jag t.ex. aldrig någon snacka om att det var dåligt ifall tjejer hade sex innan de var gifta, så när jag ser sådana åsikter utryckas på svenska forum så känns det som en väldigt osvensk åsikt för mig. Sen är det ju alltid omöjligt att säga med säkerhet hur någon annan tänker, kanske är svenska anti-feminister övertygade om att deras åsikter är objektivt formade från obestridliga fakta och inte alls påverkade av vad som händer i USA. Men om ett politiskt parti helt plötsligt skulle börja med anti-feministisk retorik, vilket jag tror vi är överens om att inte är en traditionellt svensk sak, så är det väl inte orimligt att gissa att de fått inspiration av t.ex. Trumps kampanj eftersom han onekligen hade väldigt stor framgång med den.
Personligen tycker jag att Centerpartiets kamanj “Håll gränsen!” också känns lite inspirerat av Trump eftersom han snackade extremt mycket om gränspolitik (mot Mexiko förstås). Men det är förstås bara min tolkning och jag vet inte vad som inspirerade C till att göra det här till fokus in sin valkampanj… NATO-ansökan är väl klar, så jag är skeptisk till att Sverige verkligen behöver lägga så enormt mkt mer på gränsförsvar och det känns mer som att de försöker åkalla ngn känsla av otrygghet och att vi måste hålla ihop än ett seriöst försök till politik.
“Håll gränsen” kanske låter konstigt eftersom att det kommer från centern, men det finns faktiskt en förklaring. När centerpartiets Thorbjörn Feldin var statsminister så gick en sovjetisk ubåt på grund utanför Karlskrona. Sovietunionen skickade då en större flotta som krävde att själva få bärga ubåten. Något militärt befäl ringde upp statsministern och frågade vad han ville göra. Feldin visste inte riktigt vad han skulle säga (han lär ha varit ganska trög), så han svarade bara “håll gränsen”. Dock så vet jag inte riktigt vad de menar nu. Om de vill verka försvarsvänliga kanske.
Beträffande feminism och motstånd så har väl i princip alla politiska rörelser ett motstånd. Det finns ju alltid någon i skottlinjen. Lite krasst kan man ju parodisera att högern ger sig på de fattiga, vänstern de rika, nationalisterna ger sig på utlänningar och feminister ger sig på män.
Men jag förstår inte att det ska behöva sägas. Är du för ung för att minnas första halvan av 00-talet? Det var först någon gång mellan 2005-2010 som feminismen började dominera politiken och blev väldigt utbredd och ‘aggressiv’. Det gick knappt att undvika femnistiska utskällningar oavsett vad man pratade om, ifall man sa något som de bestämt nu är fel. Så folk började ligga lite lägre, men det har självklart alltid funnits ett motstånd mot feminismen.
Fast det gör de ju på riktigt… Högerpolitik minskar anställningstrygghet för arbetarklassen, nedskärningar i välfärden drabbar de som inte har gott om pengar till privata alternativ.
Fast det gör de ju på riktigt… Vänsterpolitik brukar inkludera högre skatter för höginkomsttagare och företag.
Fast det gör de ju på riktigt… Iaf den politiska nationalismen har en tendens att göra det, samt fascister som kallar sig själva för nationalister
Gör dom verkligen det? Eller är det något du bara läst så pass många gånger på nätet att det känns som att det måste vara sant? Att kvinnors rättigheter skulle komma på bekostnad av männens är ju knappast ny idé, utan något som antifeminister påstått i över hundra år.
Tack, jag minns både 00-talet och ett par årtionden innan dess. Det starkaste minnet från 2005-2010 är dock att det var då som alt-right rörelsen drog igång och alla större forum och tidningars kommentarsfält började spammas med högerextrema åsikter och missinformation. T.ex. postades det ofta saker i stil med att feminismen var ok fram till nu, men nu har det minsann gått för långt, utan några direkta belägg för vad som skulle ha ändrats. Någon udda manshatares inlägg på Tumblr grävdes fram och postades om och om igen för att ge sken av att det var representativt för feminism i allmänhet. Det gnälldes väldigt mycket om “fjärde vågen feminismen” och vissa försökte låta bildade genom att kopiera bitar från wikipedia. Feministiskt Initiativ grundades, men var det något konkret i deras partiprogram eller kampanjer som du anser var aggressivt eller extremt?
Har du funderat något på ifall det verkligen var feminismen som ändrades dom åren, eller om det var din syn på den? Någonstans under de åren klämde en god vän ur sig “Miljöpartiets partiprogram är minsann hets mot folkgruppen män” på fullaste allvar en dag. Jag skummade igenom programmet, vilket inte var särskillt många rader, och frågade vad han syftade på, varpå det framkom att han förstås inte läste det men det hade kunnat vara sant. Grabben var ingen dålig människa, bara lite lättpåverkad och inte särskillt intresserad av att faktakolla saker han läste.
Du menar alltså att detta var något som hände dig regelbundet personligen? Eller handlar det om sympati för andra killar som postat på flashback och 4chan om hur hemskt och orättvist de behandlats av kvinnor? Jag är knappast en direkt tystlåten person, speciellt inte efter jag fått ett par öl i mig, men jag har aldrig någonsin i mitt liv fått en “feministisk utskällning” och så vitt jag vet så har det inte varit ett problem för någon annan man som jag känner heller. Om det hände dig ofta så kanske det ändå var något problem med det du sa, iaf kanske ibland?
Sedan tidernas begynnelse så har det både funnits män som anser att kvinnor är lägre stående varelser, samt män som håller med om de rättigheter som feminister kämpat sig till fast tycker att de absolut inte ska ha något mer. Men frågan var väl mer om hur pass utbredda de åsikterna var här i landet. När var senaste ett större politiskt parti använde antifeministisk retorik och hur reagerade svenska folket då?
Misstolka mig inte, jag håller med dig om vissa saker du skrivit i andra kommenterar, och du är säkert en intelligent och trevlig kille. Det kanske låter nedlåtande att jag ifrågasätter din världsbild, men det är lätt att underskatta hur pass mkt man blir påverkad av propaganda, speciellt om är välutbildad inom andra ämnen.
Tyvärr så finns det anledning att vara mot feminism. Jag har själv varit feminst, även om jag skäms över det nu. För feministerna ville inte ha jämställdhet. De ville inte ha lika rättigheter. De ville att de skulle få saker utan att behöva anstänga sig, genom att ljuga och låtsas som att de ville ha jämställdhet. I verkligheten så ville de bara tillförskansa sig själva alla samhällets resurser, samtidigt som näringslivet pressas att alltid ge kvinnor förtur till allt de vill ha.
Män diskrimineras när de söker jobb i sektorer som är kvinnodominerade https://journals.plos.org/plosone/article?id=10.1371/journal.pone.0245513
Kvinnor “konsumerar” 20% mer sjukvård än män gör https://jamstalldhetsmyndigheten.se/aktuellt/nyheter/stora-skillnader-mellan-mans-och-kvinnors-sjukvardskonsumtion/
Svenska (svenskfödda) män har minst chans att få försörjningsstöd av sin kommun https://su.diva-portal.org/smash/get/diva2:1302849/FULLTEXT01.pdf
Att låtsas som att det moderna feministiska samhället inte är ute efter att skada oss svenska män (speciellt unga män) är helt världsfråntvänt. Vi är utestängda från samhället med flit. Vi ska bara betala, och får ingenting tillbaka. Vi kan inte lita på det samhälle som vi betalar för.
Detta är ett resultat av att feminister tog över i offentlig sektor, och bara anställde kvinnor när män kan undvikas. Det skapades över åren en offentlig sektor som både formellt och informellt var fientlig mot män. Män var inte välkomna. Och nu är vi undermänniskor i vårt eget land.
**Edit:**Och jag ska tillägga att jag har goda vänner som är både kvinnor och män som är feminister, och kvinnofeminister har absolut gjort diskussioner svårt. Även samtal om helt ovidkommande saker blev svårare i deras närvaro. Jag är fortfarande vän med dem, och vi bryr oss mycket om varanda. Men de är absolut otrevliga när det händer att någon säger något de ogillar.