Jag har kommit in i semesterlunket men är ändå lite sliten. Oroar mig lite över saker generellt. Hemfriden och självtiden. Läste en ytterst deprimerande dikt som hette “Orissa”, men den var fin på ett sätt. Blev stressad av en amerikan som pratade och skrattade för högt på ett café. På det hela taget kunde det varit värre.
Jag märker att jag aldrig “känner efter” i det vardagliga pusslet, och att det först kommer fram på helgen eller semestern i form av trötthet, vara “sliten” eller rent av lite apatisk ibland.
För att balansera det lite, så försöker jag aktivera mig med mina hobbies, så gott det går, även om jag spenderar egentligen alldeles för lite tid med det.
Att ha en hobby som lösning, är lite “så säger alla” situation men det hjälper verkligen att få “fly i från verkligheten” en stund.